På väg ner

Lyssna på dikten här eller läs dikten här under:

trycker ner handtaget
ramlar ut från klubben
vänsterhanden sitter kvar
och jag faller ditåt

lyckas släppa taget
och hitta balansen
vacklar vidare mot stationen
antagligen på väg hem

vill hellre hem till dig
eller hem till någon annan
fast jag antar att jag hamnar
hemma hos mig själv

det dunkar i mina öron
klubbmusiken ekar än
det svider under mina fötter
”du är full, du borde hem”

sista vagnen har gått
jag stapplar fram på trottoaren
det är väl inte lång väg kvar
försöker minnas hur man går

svänger höger efter parken
hamnar i okända kvarter
svänger vänster efter ett tag
kommer ut på avenyn

därifrån är det lätt att hitta
långa gatan upp och vänster
snirkla längs bilvägen
korsa breda gatan sen

upp för backen och runt huset
passera ditt kvarter
tre gator kvar hem
till mig istället för dig

jag kan inte förmå mig själv
att gå den sista vägen
istället svänger jag av
för att se om du är hemma

passerar ditt hus och stannar
ser hur det lyser ifrån hallen
funderar på att ringa
men vet att du inte vill

känner ensamheten och sorgen
ta makten över kroppen
fryser, huttrar, gråter, skakar,
och saknar, längtar, saknar

svetten ifrån dansgolvet
gör februarinatten iskall
tränger undan tankarna
men jag minns ändå

du var redo att gå vidare
men det var inte jag
man kan inte tvinga nån att stanna
så man blir ensam kvar

stapplar hem över snöblöta gator
minns fuktig hud efter dina kyssar
vrider mig i sängen
oförmögen att somna

stirrar upp på tavlan som du gillade
inser att jag måste plocka ner den
hämtar stegen från förrådet
slår i tån på tröskeln

jag vet att jag är full
och det gör allting värre
du är antagligen nykter
men det är en tidsfråga

innan du hittar nån annan
och jag försjunker i ensamhet
sjunker, ända ner till botten
och flyter upp med huv’et ner